Något jag är livrädd för är att Crazy under ett ridpass bara skulle säga stopp, för att hennes skada har gått upp igen. Jag skulle "hellre" hitta henne skadad i hagen än att hon skulle vara skadad efter ett ridpass igen. Missförstå mig rätt, men skadan upptäcktes på ridlägret jag var på förra året och det vill jag aldrig uppleva igen. Att jag får leva med de skuldkänslorna att jag förmodligen red henne hårdare än vad hon var i fysisk form för just då, det är det värsta som finns och jag skulle aldrig vilja uppleva det igen. Ingen förtjänar den smärtan.

 

Jag trodde ju att hon aldrig skulle kunna ridas igen och att vi skulle få ta bort henne. Som TUR var så läkte det ihop. Alla har sagt så olika, men sen hon slutade halta efter sista besöket hos vet. så tvivlade jag inte en sekund på Crazy. Hovslagaren sa att hon förmodligen inte skulle bli ridbar igen, min tränare berättade att hennes dotters ponny inte ens har ett förstärkningsband i ena frambenet och den ponnyn rids som vanligt. Men jag förstod att hon skulle bli bra. Vi planerar i år för att åka på ridlägret, men jag kommer även ha med mig Luna denna gång och jag kommer växla mellan dem, så ingen kommer bli överbelastad som Crazy blev förra året.