Crazy Lady

Crazy Lady - Crazy
E: Okänd
U: Okänd
 
Jag tänkte att ni skulle få lära känna Crazy Lady, min första egna häst/ponny. Crazy har lärt mig nästintill allt jag kan, i början tyckte jag att hon var en problemhäst men efter att ha tränat för många olika tränare så kom jag en dag till Wanja, min nuvarandre tränare och insåg att det är jag som är porblemet och att jag måste låta Crazy vara Crazy. Vi testade nya saker tillsammans, b.la. Western och terräng. Terrängen är den som ligger varmast om hjärtat på mig tillsammans med Crazy och därför tänkte jag berätta om min och hennes resa tillsammans.
 
Terräng var något jag aldrig hade testat på innan jag var på mitt första terrängläger, på Varbygård hos Wanja Landh. Det var mamma som hade hittat nått "hopp-läger", som visade sig senare vara ett mer terräng än banhoppningsläger. Varken jag eller Crazy (vad jag vet om eller vad som märktes iaf) hade varit på en terrängbana förut. Crazy och jag var för det första inte alls samspelta med varandra under den tiden, så att hoppa fasta hinder kom inte på fråga.. Vi fick hoppa "vanliga bomhinder" ganska mycket ute på fältet och vi lyckades även ta oss över en stock. Efter att veckan varit slut så hade jag lärt mig så otroligt mycket, så jag knappt visste vart jag skulle ta vägen. Jag hade testat något nytt, min häst hade testat något nytt och vi arbetade inte lägre emot varandra.
 
Efter mitt andra läger som var sommaren 2013, så var Crazy och jag verkligen ett oslagbart team. Innan förstod jag henne inte och hon hade sina knep för att få av mig. Hon drog iväg emot hindret så att jag trodde att hon skulle hoppa, men i sista sekund så tvärstannade hon. På det första lägret ramlade jag te.x av 2 gånger på raken på en lektion och jag har till och med bild på det!
 
 
Här kommer det bilder från första ridlägret, jag tycker att man ser ganska tydligt att vi inte är ett team. Jag hamnar efter ett före vid alla hopp och vi hoppar inte något direkt terränghinder. Vissa bilder skäms jag verkligen för. Crazy är kanske en aningen för liten för mig egentligen, men på vissa bilder ser det groteskt ut.
 
 
 
Den här bilder är ett t.ex. på hur ful min sits var på den tiden också. Jag kastade mig fram över halsen när vi hoppade typ 50 cm, det skäms jag verkligen för och sen ser jag jättelång ut också. haha..
 
Sen gick vi genom vattenhindret första gången på det lägret och jag vågade endast skritta igenom.
 
Som sagt så hoppade vi inga riktiga terräng hinder det lägret, men här kommer lite bilder från senaste. Vid det här laget kändes Crazy mer trygg, jag hade ju tränat dressyr hela vintern fram tills sommaren 2013 och hon kändes mycket mer lydig och försökte inte bocka av mig så fort jag fattade galopp.. Här kommer bilder från andra ridlägret:
 
Som ni ser så hade jag fixat min sits ganska radikalt tills dess, jag kastade mig inte längre över halsen utan hade en mer stadig och balanserad sits.
 
Nu hoppade vi många fasta hinder.
 
Här galopperar vi igenom vattenhindret.
 
 
 
Efter det andra ridlägret var vi som sagt ett oslagbart team, men sedan kom ju den där senskadad som gjorde att vi inte kunde fortsätta vår resa på tävlingsbanorna/terrängträningarna.
Nu håller hon fortfarande på att rehabliteras och jag hoppas att hon kan hänga med mig på årets terrängläger igen, men denna gång också tillsammans med Luna.
 
Två positiva saker med Crazy Lady:
- Hon är alltid ärlig och döljer inte om det är något som är fel. Kan vara allt från att hon har ont till att jag rider fel.
- Hon är oftast enkel i hanteringen och är aldrig rädd när man rider ut.
 
Två negativa saker med Crazy Lady:
- Om hon får chansen så 'lurar' hon mig gärna på hinder. Vägrar om jag rider slarvigt och tror att hon ska hoppa ändå. Som sagt ärlig.
- Hatar transporten.

Tidigare inlägg