Det är helt sjukt...

Har haft Crazy långt över 2 & 1/2 år nu.. Den 3 Juni 2011 blev du min.
 
Du har lärt mig så otroligt mycket, jag kan knappt fatta nu efteråt att ett djur kan lära en människa så himla mycket. Men samtidigt förstår jag att det inte är omöjligt längre. Jag har ärligt talat varit så himla rädd och verkligen trott och tänkt att "jag dör nu.." när jag ridit dig ibland. Som den gång på ridlägeravslutningen 2012 när du satte världens fart rakt emot en fårskock. Jag visste inte att du var så orädd för andra djur då. Men vi har mött älgar i skogen med kalvar, och rådjur har hoppat upp rakt framför näsan på dig..
Så pigg, framåt, het, allt man kan beskriva din personlighet, saamtidigt som du är världens mest pålitliga djur. Du, Crazy, är den första häst jag äger. Och även om jag tänkte minst 100 gånger på att sälja dig under det första året, så ångrar jag inte en sekund med dig. Det ända jag kan hoppas på nu är att du blir helt bra och att vi kan börja träna tillsammans igen som vi gjorde förr. Nu efteråt ångrar jag att jag inte tog tillfällena i akt och verkligen åkte med dig på de där träningarna jag hade behövt. Även om du är en riktigt bitch ibland, så har du verkligen hjärtat på rätta stället och vill alltid hjälpa mig igenom allt. Du är en otroligt smart individ som inte vill slippa undan jobbet, du vill lära mig att ta tag i det själv, och det har du gjort. Jag är ledsen att jag inte insåg detta tidigare.
 
 
Här har jag tagit upp en sockerbit med munnen ur en skål med mjöl. Crazy var den ända som fattade att det var tävling, så fort jag hade suttit upp (hann knappt få in foten i stigbygeln) då rejsade du in i mål och hela mitt lag vann tack vare dig. En riktig tävlingshjälte med ett stort hjärta.
 
En av de första pay and Jump. Vi hoppade 60 och 70 cm. Efter detta var min hopprädsla som bortblåst, du fick mig att förstå att så länge jag gör rätt så hoppar du faktiskt. Innan hade jag så himla svårt att lita på om hästen jag satt på skulle hoppa, trots att jag försökte göra så gott jag kunde och trots att hästen aldrig hade vägrat.
 
 
Crazy älskar hoppning, det är det bästa hon vet och hon är alltid så lycklig när väl ryttaren på ryggen gör rätt. Minsta störning så vägrar hon.
 
Första gången jag vågade hoppa mer än 70 cm utan att ha ridlärare med. Detta tack vare min underbara racing ponny och min pojkvän (som egentligen inte kunde något om hästar, men ändå såg potensialen i hästen. Han sa: Jo, men hoppa det nu så höjer vi sen).
 
 

Tidigare inlägg Nyare inlägg