Vad var det egentligen som hände med Crazy? Ni fick inte följa med på resan med henne från början på samma sätt som ni har fått göra med Luna. Allt började egentligen under ridlägret 2013 då jag en av dagarna plötsligt upptäckte ett rätt stort sår på hennes ballar/karleden på vänster framben. Jag fick hjälp av vuxna lägerdeltagare och min tränare att rengöra och se till att såret inte blev infekterat. Crazy gick med jodopax omslag mellan träningarna för att undvika smuts. Såret uppstod förmodligen pågrund av skav från boots men även från att hon kan ha trampat sig själv med gräsbroddarna hon hade, jag är inte helt säker. Det var i allafall ett rätt ytligt sår, så det skulle inte vara några problem att rida henne resten av lägerveckan, jag tror vi bara hade 2 dagar kvar då.

 

 

När vi kom hem från ridlägret så red jag Crazy som vanligt i skog och mark. Inte alls lika hårt som på ridlägret då så klart, utan mest långa uteritter i trav och skritt. Dock kom min hovslagare några veckor senare och hon reagerade starkt på Crazys svullna ben. Hon rekommenderade mig att kyla benet 20 minuter varje dag och hålla henne inne i boxen vilket jag också förstod skulle varit bra om skulle haft en senskada. Dock trodde ju inte jag och min tränare att det var det, utan att det uppstod från såret. Jag gjorde i allafall som hon sa och kylde det i några dagar, men fortsatte att rida eftersom svullnaden alltid blev bättre när jag red. Kan tillägga att jag var väldigt okunnig när det gäller skador, så jag tog så klart till mig av vad alla sa. Min tränare skickade även ut en vän till oss som fick komma och kolla, men det såg ändå helt okej ut då.

 

Efter ca 2 månader med ridning och kylning av och till bestämde jag och mamma oss ändå för att åka till veterinären eftersom svullnaden aldrig försvann helt, inte heller efter att såret hade läkt. Det var liksom inte fören då vi verkligen reagerade på att det kunde vara något annat än såret som hade orsakat svullnaden. Vi fick en veterinärtid i september har jag för mig, alltså drygt 2 månader efter ridlägret. Vi ställde av henne helt och hon fick bara gå i en mindre hage fram till veterinärbesöket. Skritt och trav på rakt spår, böjprov gick bra som vanligt. När jag longerade henne i galopp i vänstervarv däremot visade hon en 0,5 gradig hälta. Vi fick gå in och ultraljuda benet och där konstaterade veterinären att Crazy hade ganska stora förslitningar i förstärkningssenan. Vi fick rekommendationer om att hon skulle stå mycket i box de första veckorna för att sedan börja promeneras några minuter varannan dag.

 

När Crazy hade haft sin boxvila började jag att promenera henne på vägen, först 5 minuter varannan dag ca 3 gånger, sen 10 minuter varannan dag 3 gånger och så ökade jag tills vi var uppe i 30 minuter. Då hade vi hållt på och promenderat i knappt 2 månader då jag var väldigt rädd att vi skulle gå för fort fram. Sen åkte vi på återbesök i november för att se om det blivit värre eller bättre. När jag longerade så såg veterinärer rätt snart att hältan var helt borta och ultraljud visade att benet hade läkt bra. Jag fick nu börja rida henne. Det tog ca 1 månad innan jag vågade sätta mig upp på Crazys rygg. Så om jag inte minns helt fel så började jag inte rida henne fören i slutet av december. Alltså en månad efter återbesöket hos veterinären. Efter det besöket fortsatte jag bara med promenaderna. Det är ju samtidigt viktigt att belasta benet så att det blir starkare under den intensivaste läkeperioden.

 

 

Hittills har svullnaden aldrig blivit värre efter ett ridpass, men vissa dagar då jag tar in henne från hagen så är hon svullen. (För att inte skapa missförstånd: Veterinären konstaterade under återbesöket att Crazy förmodligen alltid kommer ha en kronisk inflammation i benet, så svullen kommer hon förbli mer eller mindre. Men det är inget som kommer påverka henne.)

Crazy var så himla olycklig undertiden hon inte fick sin dagliga motion. Hon var rastlös, det var obehagligt att hantera henne eftersom hon kunde explodera när som helst. Vilket hon också gjorde några gånger under promenaderna vi tog. Hon var så fet att fettet la sig på ryggen på henne och hon är ändå en rätt så nätt ponny med manke. Jag själv blev väldigt olycklig av att se henne så, men det fanns inget man kunde göra. Jag kunde ju inte bara ta bort all hennes mat. Hon lägger på sig så lätt ändå, så motion är det ända man kan ge för att hon ska slippa lägga på sig. Hon la förmodligen på sig fettet så snabbt eftersom hon var så stressad också. Hon stressar upp sig när hon har boxvila, det konstaterade vi då hon fick boxvila när hon fick sömstick precis i början då vi hade henne. (Hade inte samma hovslagare då som nu) Idag ser man lyckan i hennes ögon, man kunde nästan trott att hon gav upp ett tag trots att hon aldrig visade det. Hon visar aldrig sånt för mig eller någon annan, min starka ponny <3