Vad hände med Crazy?

Vad var det egentligen som hände med Crazy? Ni fick inte följa med på resan med henne från början på samma sätt som ni har fått göra med Luna. Allt började egentligen under ridlägret 2013 då jag en av dagarna plötsligt upptäckte ett rätt stort sår på hennes ballar/karleden på vänster framben. Jag fick hjälp av vuxna lägerdeltagare och min tränare att rengöra och se till att såret inte blev infekterat. Crazy gick med jodopax omslag mellan träningarna för att undvika smuts. Såret uppstod förmodligen pågrund av skav från boots men även från att hon kan ha trampat sig själv med gräsbroddarna hon hade, jag är inte helt säker. Det var i allafall ett rätt ytligt sår, så det skulle inte vara några problem att rida henne resten av lägerveckan, jag tror vi bara hade 2 dagar kvar då.
 
Samtidigt som vi upptäckte såret så såg jag även att hon var väldigt svullen i benet där senorna sitter under framknäet. Vi alla trodde att det hade och göra med såret eftersom det uppstod och upptäcktes samtidigt. Dessutom gick svullnaden ner helt varje gång hon fick röra på sig, så vi tänkte att det inte var någon fara. Hon varken haltade eller visade att hon hade ont på något sätt. Hon hoppade precis som vanligt.
 
När vi kom hem från ridlägret så red jag Crazy som vanligt i skog och mark. Inte alls lika hårt som på ridlägret då så klart, utan mest långa uteritter i trav och skritt. Dock kom min hovslagare några veckor senare och hon reagerade starkt på Crazys svullna ben. Hon rekommenderade mig att kyla benet 20 minuter varje dag och hålla henne inne i boxen vilket jag också förstod skulle varit bra om skulle haft en senskada. Dock trodde ju inte jag och min tränare att det var det, utan att det uppstod från såret. Jag gjorde i allafall som hon sa och kylde det i några dagar, men fortsatte att rida eftersom svullnaden alltid blev bättre när jag red. Kan tillägga att jag var väldigt okunnig när det gäller skador, så jag tog så klart till mig av vad alla sa. Min tränare skickade även ut en vän till oss som fick komma och kolla, men det såg ändå helt okej ut då.
 
Efter ca 2 månader med ridning och kylning av och till bestämde jag och mamma oss ändå för att åka till veterinären eftersom svullnaden aldrig försvann helt, inte heller efter att såret hade läkt. Det var liksom inte fören då vi verkligen reagerade på att det kunde vara något annat än såret som hade orsakat svullnaden. Vi fick en veterinärtid i september har jag för mig, alltså drygt 2 månader efter ridlägret. Vi ställde av henne helt och hon fick bara gå i en mindre hage fram till veterinärbesöket. Skritt och trav på rakt spår, böjprov gick bra som vanligt. När jag longerade henne i galopp i vänstervarv däremot visade hon en 0,5 gradig hälta. Vi fick gå in och ultraljuda benet och där konstaterade veterinären att Crazy hade ganska stora förslitningar i förstärkningssenan. Vi fick rekommendationer om att hon skulle stå mycket i box de första veckorna för att sedan börja promeneras några minuter varannan dag.
 
När Crazy hade haft sin boxvila började jag att promenera henne på vägen, först 5 minuter varannan dag ca 3 gånger, sen 10 minuter varannan dag 3 gånger och så ökade jag tills vi var uppe i 30 minuter. Då hade vi hållt på och promenderat i knappt 2 månader då jag var väldigt rädd att vi skulle gå för fort fram. Sen åkte vi på återbesök i november för att se om det blivit värre eller bättre. När jag longerade så såg veterinärer rätt snart att hältan var helt borta och ultraljud visade att benet hade läkt bra. Jag fick nu börja rida henne. Det tog ca 1 månad innan jag vågade sätta mig upp på Crazys rygg. Så om jag inte minns helt fel så började jag inte rida henne fören i slutet av december. Alltså en månad efter återbesöket hos veterinären. Efter det besöket fortsatte jag bara med promenaderna. Det är ju samtidigt viktigt att belasta benet så att det blir starkare under den intensivaste läkeperioden.
 
När jag väl satte mig upp på Crazy så red jag bara en väldigt väldigt kort sväng på ca 5 minuter. Det är ju ändå extra kilon som ska bäras på det precis utläkta benet, så under ridningens igångsättning var jag väldigt nojig också. Till en början gick svullnaden alltid ner efter ridpassen men vissa dagar upptäckte jag att det varken blivit bättre eller sämre. Det var någonstans i Mars som jag började släppa tanken på att hon kommer gå sönder igen under ett ridpass. Jag var ute och red i vår skog med väldigt jobbig terräng, mycket uppförsbackar och sånt. Jag insåg att hon åtminstone kommer hålla för detta och då är jag nöjd. Nu har Crazy varit med mig på 2 hoppträningar och hon verkar hålla för det också och då är jag mer än nöjd.
 
Hittills har svullnaden aldrig blivit värre efter ett ridpass, men vissa dagar då jag tar in henne från hagen så är hon svullen. (För att inte skapa missförstånd: Veterinären konstaterade under återbesöket att Crazy förmodligen alltid kommer ha en kronisk inflammation i benet, så svullen kommer hon förbli mer eller mindre. Men det är inget som kommer påverka henne.)
 
Crazy var så himla olycklig undertiden hon inte fick sin dagliga motion. Hon var rastlös, det var obehagligt att hantera henne eftersom hon kunde explodera när som helst. Vilket hon också gjorde några gånger under promenaderna vi tog. Hon var så fet att fettet la sig på ryggen på henne och hon är ändå en rätt så nätt ponny med manke. Jag själv blev väldigt olycklig av att se henne så, men det fanns inget man kunde göra. Jag kunde ju inte bara ta bort all hennes mat. Hon lägger på sig så lätt ändå, så motion är det ända man kan ge för att hon ska slippa lägga på sig. Hon la förmodligen på sig fettet så snabbt eftersom hon var så stressad också. Hon stressar upp sig när hon har boxvila, det konstaterade vi då hon fick boxvila när hon fick sömstick precis i början då vi hade henne. (Hade inte samma hovslagare då som nu) Idag ser man lyckan i hennes ögon, man kunde nästan trott att hon gav upp ett tag trots att hon aldrig visade det. Hon visar aldrig sånt för mig eller någon annan, min starka ponny <3
 
Kan tillägga att min nuvarandra hovslagare och många andra runtomkring sa många gånger att det aldrig kommer kunna bli bra. Eller det sas inte rakt ut, men jag märkte på dem att det var det dem trodde. Dom har även erkänt det nu efteråt, att dom trodde att det var så pass illa. Men mitt tålamod har räddat henne. Det tar hårt på en äldre dam att ridas 2 gånger om dagen under ett ridläger på 5 dagar. Det är så ett läger är upplagt och vissa klarar det bra. Men därför ska jag ta med mig båda hästarna detta år, för att ingen av dem ska bli helt utmattade. Ett misstag görs endast en gång, den andra gången är det ett val. och en skadad eller utmattad häst är inget alternativ för mig, så det misstaget gör jag aldrig om.
 
Här kommer lite blandade bilder:
På ridlägret.
 
En glad ryttare och en busig Crazy.
 
En olycklig Crazy under box+mini-hage-vilan, som hoppas på lycka <3
 
Efter skadan. En mycket lyckligare häst <3
 
Under ridlägret 2013
 
Kul med tävling, tycker Crazy. Hösten 2012 <3

Namninsamlig, hårdare straff på att slå hästar på tävling

Detta tyckte jag var en superbra idé. Tyra har en namninsamlig som hon ska skicka in till Svenska Ridsportsförbundet. Det handlar om, som jag fattade först, att förbjuda spöet på tävlingsbanan då hästarna (speciellt de som tävlar på högre nivåer) borde klara sig utan det om man har tränat tillräckligt. Men jag tror det bara handlar om att ändra reglerna för spöanvändning. Vissa missbrukar spö och sporrar så sjukt mycket och det händer tydligen ofta att domare eller andra personer inte reagerar tillräckligt starkt för att personen som utsätter sin häst för det här lidandet förstår att hon eller han gör fel. Jag själv har dock aldrig varit med på en tävling där domaren INTE säger till när spöet missbrukas men så har ju inte jag tävlat speciellt mycket.
 
"På min hästblogg idag så har jag startat en namninsamling för att förbjuda spö på tävlingsbanan! Läs mer om hela långa inlägget häroch GLÖM INTE att skriva under med ert namn…. Som jag skriver där så blir det svårt att förbjuda spö rent generellt då det inte går att ha koll på…men på tävling så går det att ha koll på och det blir rättvist för alla! Nu under elittävlingar så har vi sett många ryttare som piskat på sina hästar. Lagt dem helt fel på hinder och ändå slår hästen hårt även om de själva gjort fel.

Och då ska vi inte snacka om travsport eller galopp. De slår hästarna med stora hårda piskor enda in i mål medans vi människor står runt om och hejar. Är det inte helt sjukt? Så snälla- Vill ni hjälpa mig så GÅ IN HÄR och skriv under med ert namn och var ni bor. Jag ska sedan skicka denna namnlista till Ridsportsförbundet."

- Tyra Sjöstedt på Tyras.se
 
 

Taggad

Nu är jag verkligen taggad på livet med hästarna. Att en hoppträning kan göra än så himla glad och peppad. Jag längtar verkligen efter ridlägret. Nu är det alltså v. 23 och det är mindre än 5 veckor kvar till ridlägret. Jag har tänkt att jag ska ta med Crazy en gång till och hoppa innan lägret för att fortfarande ha små mål uppsatta tillsammans med henne även om det så klart är Luna jag kommer satsa på. Sen gäller det bara att hålla igång Crazy så som hon är nu, nästan i topptrim och komma igång med med Luna så att vi är tillbaka med konditionen där vi va innan "sadelvilan".
 
Jag har förresten några bilder som ni kan få jämföra med hur Luna hoppar, då och nu. Det är jättestor skillnad, både på hennes liksidighet och viljan att hoppa. Hennes framben hänger väldigt mycket på bilderna, men jag lovar att hon har så mycket bättre teknik när det är lite högre. Tro mig, jag har sätt! OCH eller hur? Hon visar ju REDAN på bättre teknik nu, efter EN ända hoppträning.
 
Jag vet att det är rätt hemska bilder och att man nu i efterhand förstår varför hon inte hoppade på träningarna. Den 2:a bilden VAR ett ganska typiskt språng och då kan ni förstå varför jag varken hängde med med kroppen i språnget eller visste om hon överhuvudtaget skulle hoppa? (Nej, jag rycker henne inte i munnen med flit, jag hängde inte alls med i språnget) Kan säga att det inte alltid såg ut sådär, men visst är det 1000 gånger bättre nu? Den nya sadeln har gjort enorm skillnad på henne och Crazy-hoppningarna har gjort enorm skillnad på mig, så nu kan vi äntligen hoppa som ett team.
 

 
 
 
 
NU
 
 
 
 

Tidigare inlägg