Dag 10 - Mina drömmar

Gud vad svårt. Just nu är jag inne i en svacka och jag vet inte riktigt vad jag vill i framtiden överhuvudtaget. Men en dröm skulle väl alltid vara att få äga en stor hästgård men en verksamhet, kanske hovslageri, massör och utbildning av hästar. Med ridhus, helst 2 st och paddock. Sen är det viktigaste att det är ett bra område med mycket ridstigar och mark man kan rida på. Helst rätt lång ut på landet också, med mycket små grusvägar där det knappt kör någon trafik. Skrittmaskin och ett stall med plats för ca 10 hästar skulle inte heller vara helt fel, så man kanske kan ha lite inackorderingar och så med.
 
Bara för att man är lite lat skulle jag helst vilja vinna massa miljoner på en lott så jag bara kan köpa mitt drömställe, men det skulle absolut inte vara helt knas att få jobba ihop sitt eget ställe. Något man kan vara riktigt stolt över senare i livet.
 
Den största drömmen jag har haft sen jag var liten, har alltid varit att få testa på att bo i t.ex. Texas eller något annat ställe där man bara rider western. Jobba eller bo på en gård och leva så som man gjorde förr i tiden. Jag har ingen aning om hur Cowboysarna har det idag, men jag vill någon gång testa att leva så som man gör i western filmer, det skulle vara jättecoolt. Sen om jag fastnar för det återstår väl att se, men jag tror jag skulle älska det. Det är verkligen min stil att "flänga omkring" och valla kossor (Läs: lite ironi i det där).
 
Om man ska tänka lite mer realistiskt och som kommer hända inom snar framtid är att jag kan utbilda mig till t.ex. ridlärare, hippolog eller hästmassör. Jag har alltid velat bli hovslagare men tyvärr så skulle inte min rygg palla med det, inte ens i unga dagar.
 
Bilden är här ifrån

Dålig dag idag

Ja, idag var verkligen inte min dag. För det första så ville inte Luna bli fångad i hagen och jag har ju världens sämsta självkänsla och tålamod så jag bryter ihop så fort inget går som jag vill. Men när jag väl fick tag på henne så tog jag henne till minihagen och longerade lite, det gick inte heller braaa... hon var totalt ointresserad av mig trots att jag verkligen försökte kräva hennes uppmärksamhet. Aja, hon fick stå där resten av dagen och jag kommer inte låta henne gå med grannarnas hästar mer, eftersom hon har nya småsår på benen varje kväll jag tar in henne (!?!) vilket hon inte får när hon går ensam.
 
Efter denna händelse var jag totalförstörd verkligen.. Herregud, tror jag måste söka till någon psykolog och prata lite (he..he). Men i allafall, tillbaka till dagen. När jag var påväg och skulle ta in alla tre förut vid 17.00 tiden så går en av våra hyresgäster förbi med sina två hundar. Hon har två stora hundar som hon tydligen ska ställa ut, vilket jag inte kan förstå eftersom båda är så otroligt ouppfostrade. Den ena är en hane och hyser agg emot än så fort man går förbi, man behöver inte ens kolla på dem så hoppar han och ska attackera. Den andre är faktiskt lugnare. Men när jag gick förbi i allafall så slet han sig och hoppade på mig, han morrade och skällde, usch fy farao. En av anledningarna till varför jag inte tycker om ouppfostrade hundar är för att det hände en olycka när jag var liten. Jag och en kompis hälsade på schäfervalpar hos hennes dåvarandre granne, dem var ca 6 månader gamla bara och dem var ute i en liten hundgård. Men på nått konstigt vänster går staketet sönder och alla valpar drar iväg efter min kompis och mig och en av dem hugger mig i skinkan (haha) och FASTNAR i kjolen, så den hugger gång på gång i ren panik. Efter det har jag alltid varit hundrädd och hatar verkligen folk som inte har pli på sina hundar.
 
Efter denna händelse var jag ännu mer upprörd och när jag kommer till stallet är båda mina grannar där. Vilket jag fasade för eftersom jag var nära på att bryta ihop. Och SÅ KLART frågade grannarna "Jaha det gick inte bra idag.. med hästen" och sen skrattar lite smått. Visst kan jag förstå att folk skrattar bort det, men jag anser att det bara är okunnigt folk som skrattar bort något. Man skrattar åt det man inte förstår sig på. Jag vet att Luna inte respekterar mig än och det är förståeligt, men jag blir sårad när något inte går som jag vill för jag har tyvärr det mesta väldigt personligt (eftersom jag har så pass dåligt självförtroende). Jag vet inte hur hästvana grannarna är men dem verkar inte förstå varför jag är upprörd för det.
Jag svarar så klart men är lite dämpad och försöker tydligt visa att jag har lite bråttom med att få hästarna klara och inte har tid att prata. (För att ni inte ska missförstå så står inte jag och mina grannar nära varandra överhuvudtaget, vi känner knappt varandra så jag tycker inte man ska gå så tätt in på som dom har en tendens till att göra ibland). Men dom fortsätter att skratta bort det, och ja tillslut förstår dom att det är nått och det verkar som att dom tar illa vid, vilket inte är meningen från min sida. Men jag förstår inte varför man ska gå så tätt inpå någon man knappt känner och som verkar nedstämd. Jag skulle aldrig göra så. Det är en annan sak som det är en nära vän, men om det bara är en granne man knappt har pratat med skulle jag aldrig lägga mig i och fråga vad det är som är fel. Det kan ju liksom vara något som är super personligt.. Hoppas ni förstår! Ja.. Det har helt enkelt varit en skit dag för mig idag. Hoppas ni har haft det bra i alla fall!
 
Saknar det här så sjukt mycket.. Önskar att du inte blivit skadad så jag hade kunnat få mitt sista halvår som ponnyryttare.. Ja, turen är verkligen inte på min sida.

Lite om Crazy & mig

Jag tänkte att ni skulle få lära känna Crazy och mig lite mer och då tänkte jag att jag skulle berätta om när vi har tränat terräng tillsammans.
Terräng är något jag aldrig hade testat på innan jag var på mitt första terrängläger, på Varbygård hos Wanja Landh. Det var mamma som hade hittat nått "hopp-läger", som visade sig senare vara ett mer terräng än banhoppningsläger. Varken jag eller Crazy (vad jag vet om eller vad som märktes iaf) hade varit på en terrängbana förut. Crazy och jag var för det första inte speciellt samspelta med varandra under den tiden, så att hoppa fasta hinder kom inte på fråga.. Vi fick hoppa "vanliga bomhinder" ganska mycket ute på fältet och vi lyckades även ta oss över en stock. Efter att veckan varit slut så hade jag lärt mig så otroligt mycket, så jag knappt visste vart jag skulle ta vägen. Jag hade testat något nytt, min häst hade testat något nytt och vi arbetade inte lägre emot varandra.
 
Efter mitt andra läger, på samma ställe, i somras, så var Crazy och jag verkligen ett oslagbart team. Innan förstod jag henne inte och hon lurade mig hela tiden, eftersom hon drog iväg emot hindret men sen tvärstanna precis innan. På det första lägret ramlade jag te.x av 2 gånger på raken på en lektion och jag har till och med bild på det!
 
 
I alla fall.. Efter andra lägret skulle vi ha varit ett riktigt team på tävlingsbanorna, men så kom ju den där skadan fram under sista delen av lägret, så det blev inget tävlande efter det och jag fyller ju snart 18 år..
Det känslan var oslagbar, när Crazy och jag tog oss runt en hel bana utan en ända vägran eller tvekan om att hoppa allt. Vi var liksom ett, och den känslan har jag aldrig känt med någon annan häst.
 
Här kommer lite bilder från första lägret;
Crazy hoppade ofta väldigt ojämt, och som ni ser så fick hon inte till någon bra teknik när jag satt där uppe och störde och kastade mig fram över hindrena..
 
Vi kom ofta i otakt och ja kände mig nästan alltid lurad. Eftersom jag inte visste när och varför hon vägrade så tvekade jag alltid på varje hinder och frågade lite snällt om hon ville hoppa.
 
Vattnet gick förvånandsvärt bra, hon hade aldrig velat gå igenom en liten vattenpöl innan det.
 
Som sagt så hoppade vi inga riktiga terräng hinder det lägret, men här kommer lite bilder från senaste. Vid det här laget kändes Crazy mer trygg, jag hade ju tränat dressyr hela vintern fram tills sommaren 2013 och hon kändes mycket mer lydig och försökte inte bocka av mig så fort jag fattade galopp..
 
Det här hindret ville hon inte hoppa till en början, men tillslut gick det väldigt bra och blev faktiskt en av mina favoriter.. förutom höbalarna som Crazy hade ett riktigt sug till från första början. De var ett par väldigt smala hinder dessutom, men jag tror tyvärr inte jag har några bilder på när jag hoppar dem.
 
Stocken var rolig den med.
 
Och nu tog hon själv intiativet till att galoppera genom vattnet.
 
Min fina <3

Tidigare inlägg