Jag har alltid älskat ponnys och framför allt att jobba och rida tillsammans med ponnyer. Jag älskar deras busiga attityd till allt och brukar för det mesta klara saker man aldrig skulle tro. När jag var 12 så var jag redan över 165 cm alltså för lång (enligt mig) på ponnys mindre än kategori D. Idag är jag 167 cm och egentligen en aningen för lång för Crazy, (samtidigt ser jag lagom lång ut på Ria som till och med är C-ponny.) Det är en konst det där med längder och hästar. Om mindre än 2 veckor fyller jag 18 år och det för mig är en stor sorg. Jag känner mig egentligen inte redo för att släppa ponnytiden, men sånt är livet.

 

Jag känner att jag tar det här med stor häst tiden med ro, nu har jag hela livet framför mig tillsammans med de större typerna av häst och jag har verkligen inte bråttom ut på tävlingsbanorna med Luna. Jag hade det i början, men jag har insett att det inte funkar så. För Crazy och mig tog det 1,5 år innan vi kom ut på tävlingsbanan och men tyvärr hann vi bara med några payandjumps och klubbtävlingar innan skadan. Jag har lärt mig så otroligt mycket tillsammans med Crazy och ja känner att vår tid egentligen inte är slut än, vi kan fortfarande utvecklas tillsammans. Tänk att Crazy för mig, var en problemponny, hon var alldeles för svår för mig när vi köpte henne. Ibland undrar jag verkligen varför jag valde henne? På provridningarna red jag fördjävligt och Crazy bara sprang med mig på ryggen. Men jag kände att, den hästen, kan lära mig massor av saker och så blev det också.

 

Jag är mer motiverad till ridningen nu, för både Luna och jag har brister vi måste öva på hela tiden och det går framåt för varje dag som går. Crazy och jag var redan ett team precis innan skadan och vi hade kunnat klättra i klasserna, men tyvärr hann vi aldrig det. Både för att jag snart är för "gammal" och för att Crazy blev skadad. Nu när jag har storhäst har jag insett det positiva med det också, Luna tar allt med ro. Jag har hela livet på mig, men ponnytiden är tyvärr över och jag är ledsen att jag inte tog vara på den bättre. Jag känner att jag också kan ta allt med ro nu, jag har inte bråttom ut på tävlingsbanorna längre. Luna och jag ska utvecklas tillsammans precis som Crazy och jag har gjort och när vi är redo kanske vi kan ta oss ut och visa vad vi går för.