Jag har tänkt på det där med att vissa bloggar, (och inte bara bloggar utan personer i riktiga livet) aldrig visar den dåliga sidan av vardags/hästlivet. Jag skriver ganska mycket om vad som går fel för mig eftersom min blogg främst är till för att jag själv ska kunna gå tillbaka och kolla hur det har gått och om jag har utvecklats.

Varför ska man egentligen dölja det dåliga? Det är humant att ha fel ibland, alla kan inte ha rätt på en gång och speciellt inte inom hästsporten. Det är djur med egen vilja vi håller på med och om din häst inte känner sig bekvämt i en sits så kommer den inte utföra det du ber den om. Ingen människa eller häst är perfekt och även om din häst går perfekt ett ridpass, så kommer den absolut inte vara det varje gång. Jag får aldrig nog av att sitta och kolla på gamla träningsbilder och se hur DÅLIGT jag red, jag bara skrattar åt det idag och är glad över att jag har utvecklats så pass mycket.

 

Vi måste lära oss så mycket som möjligt om våra djur för att förstå dem och få de bästa förutsättningarna, men på vägen dit måste man kunna acceptera att allt inte går som man vill jämt. Sen så känns det som att om man skriver något på sin blogg så måste man alltid ha en förklaring till allting för att slippa elaka kommentarer, DET tycker jag är det värsta med bloggvärlden.

 

 

Till sist vill jag hylla den här bloggen för att hon som skriver där alltid är öppen och ärlig. Hon försöker inte få sitt liv att se så glamouröst ut som möjligt, utan hon skriver verkligen om sin vardag, både med och motgång. Framför allt skulle jag vilja säga att hon inte bara är ärlig mot oss läsare utan även mot sig själv. Många stänger in sig i sin egen värld och försöker få allt se så perfekt ut som möjligt istället för att acceptera att alla, även en själv, har fel och brister. HON om någon accepterar hur livet kan se ut ibland.